Svensk ordbok 2009, webbversion
verb krånglade krånglat
krångl·ar●vanligen med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.ifrån, igenom, ur
med möda bli fri eller komma igenom trång passage
rum.krångla sig ur bilenhon krånglade sig ur hans grepphon lyckades krångla sig igenom motståndarnas försvar○äv. bildligtkrångla sig ifrån ansvarethon krånglade sig ur den svåra situationenkrångla sig ifrån/igenom/ur ngtsedan 1874