Svensk ordbok 2009, webbversion

krång`la sig verb krånglade krånglat krångl·ar●vanligen med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.ifrån, igenom, ur med möda bli fri eller komma i­genom trång passage rum.krångla sig ur bilenhon krånglade sig ur hans grepphon lyckades krångla sig i­genom mot­ståndarnas försvar○äv. bildligtkrångla sig i­från an­svarethon krånglade sig ur den svåra situationenkrångla sig ifrån/igenom/ur ngtsedan 1874